Bredda ditt perspektiv
Jag följer olika inlägg på sociala medier som handlar om orättvisor för generationer. Det är spännande att läsa hur offermentaliteten sprider sig genom allas olika tyckanden om saken. Alla generationer har utmaningar att möta men det ser man inte utan fokuserar på sin egen ”misär”. Koncentrationen ligger oftast på det negativa och väldigt lite på uppsidan av att tillhöra en generation. Enligt min erfarenhet finns det ingen som kan åka på en räkmacka genom livet oavsett generation. Vi behöver alla ta ansvar och arbeta oss igenom livet oavsett om utmaningen är fysisk, mental, psykisk eller andlig. Den soliga delen av att leva ett liv avgörs kanske, lite provocerande, inte hur du har det utan hur du tar det.
Har detta med ledarskap och göra? Ja absolut, det tycker jag. Som ledare behöver man ett brett perspektiv på hur våra värderingar ligger djupt rotade i vår uppväxt och en generations påverkan på det. Ta till exempel konflikthantering, där kan det vara olika saker som är viktiga för oss beroende på vilken generation du tillhör och vilka utmaningar du fått brottas med i livet.
Att vara med om första eller andra världskriget kan knappast varit en trevlig upplevelse med fattigdom, små ytor att bo på, endast kallt vatten i kranen och wc på gården. Rädslor för att förlora tillhörigheter och kanske bli invaderad av ett annat land. En annan generation var med och byggde upp Sverige, hårt och smutsigt arbete i industrin med osäkra arbetsvillkor där sjukdomar och för tidig död blev som följd. Att vara hemmafru och ta hand om allt som hörde hemmet till var tufft för många. Som mamma skulle du fixa barnuppfostran (fanns inte förskolor), mat på bordet, tvätt & städ, ta hand om äldre och sjuka föräldrar. Allt skulle göras utan bil eller utan hemkörning. Inga tankar på självförverkligande där inte. Att låna pengar till en bostad var svårt och med en ränta på 15–17% var det en stram budget som gällde för hushållsekonomin. Familje-ekonomin växte på allteftersom fler kvinnor lyfte blicken och började arbeta, industrin fick fart och kompetensutveckling var på tapeten. På 80-talet såg vi en positiv utveckling på samhället och i världen, det gav bränsle till byggandet. Under 90-talet kom andra utmaningar, en ekonomisk krasch men också en nystart med möjligheter. Under 2000-talets start upplevde jag att arbetslivet handlade om att hitta en egen karriärväg i allt växande och självförverkligande som det gavs möjlighet till.
Idag upplever jag att vi har arbetat under hård resultatpress länge och stressat oss mentalt och psykiskt. Saker som ”work-life-balance är på schemat och med den nya tidens tekniska och AI- relaterade intåg startar en annan stressande period för vi har ingen aning om hur framtiden ska bli. Trygghet är något vi får arbeta med inifrån och ut för utsidan är och kommer att vara mer rörlig och orolig. Att vara född på 2000-talet med en unik kapacitet och kunskap kring teknik, IT och AI blir spännande att följa.
Slutsatsen för mig är att ha respekt för alla generationer, vi bidrar alla till utvecklingen och vi är bra på olika saker och har olika gåvor. Världen är mer i gungning nu än tidigare och därför blir utmaningen för alla generationer att hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och handen ren (dvs att bygga schyssta samarbeten och inte göra smutsiga affärer).
Att se saker från en annan synvinkel kan ibland vara svårt men bra. Att inte låta illusionerna vinna över det faktiska som spelar ut sig kan vara en stor vinst. Att som ledare arbeta smartare kräver medvetenhet, upplysning och action. Se dig omkring och lös uppgifterna med hjälp av dem som är bäst lämpade.
Vänligen
Nita Silverspjuth
